Färg är en rätt lurig grej som uppstår inuti våra hjärnor när våra ögon tolkar infallande ljus. Därför är det inte självklart hur vi ska jobba med färg i en digital värld.
RGB är den vanligaste modellen på skärm
Den vanligaste modellen vi använder när vi jobbar på skärmar är RGB, som utgår ifrån färgerna rött, grönt och blått. Genom att kombinera olika mängder av rött, grönt och blått kan alla andra färger skapas. Det påminner väldigt mycket om hur ögats fungerar med sina tappar och stavar.
I digitala sammanhang anges mängden av varje grundfärg med ett värde mellan 0-255 (i det enklaste fallet).
Enbart RGB-siffrorna räcker inte
Problemet är att inte enbart RGB-siffrorna räcker för att tala om exakt vilken färg det handlar om. De definierar alltså inte en viss färg som alla kan vara överens om. Så om samma RGB-siffror matas in i olika program och enheter så kommer resultatet att variera. Och i värsta fall är det ingen som exakt visar den färgen det var tänkt.
Trots att RGB-siffrorna är desamma, visar olika enheter olika varianter av grön.
Färgrymder berättar vilken ”skala” som RGB-siffrorna har angetts i
För att alla enheter ska kunna visa rätt färg krävs kunskap om vilka färgrymder som har använts i kedjan.
Tack vare färgrymder kan alla enheter då läsa av vilken verklig färg som avses, och sedan välja de RGB-siffror som krävs i just den miljön. RGB-siffrorna kommer alltså att vara olika på olika enheter, men färgen vi ser med våra ögon är densamma.
Så färgrymder ser helt enkelt till att värdena blir rätt i den aktuella miljön. Så att du och jag kan se rätt färg överallt, trots att enheterna i sig beter sig väldigt olika.